Tanken med den här bloggen är att vi ska kunna arbeta med böckerna som tillhör grp 3 och samtidigt få era tankar kring böckerna samlade på ett ställe så att ni på så sätt kan dra nytta av varandras arbete!
torsdag 8 januari 2015
Familjens hemlighet
Hur ser Karin och Erik på det faktum att de inte berättat för Simon om hans bakgrund. Hur resonerar de kring detta? Hur påverkar detta Simon? Hur reagerar de olika personerna när hemligheten till slut avslöjas? (s. 142-144)
Karin ochh Erik berättar inte för att de inte ville att någon skulle veta i rädsla om att Simon skulle kunna beslagtas. Det finns en rädsla om att han inte skulle accepteras av samhället som jude, så därför känner de att det är säkrast att inte berätta. 1940 ringde Erik till Inga för att be henne att bränna brevet från Simons tyska pappa (vilket säger att Simon är jude), men Inga väljer att inte bränna brevet som Simon sedan får senare i boken. Simon känner sig väldigt olik sina föräldrar och att han itne riktigt hör hemma där, han känner även som att något frånhålls honom Man kan tänka att Karin & Erik känner sig lättade men ändå skuldsamma för att de inte sagt något men kanske framför allt rädda att något hemskt ska hända. Reaktionerna: Simon blir först väldigt arg och frustrerad. Varför har de inte sagt något?
Ex. s. 147. läsaren får reda på att Erik lärde Simon att slåss för en anledning, för att kunna försvara sig själv (skedde samma dag som han blev kallad judesvin i skolan), i början av boken.
Simon känner sig annorlunda från alla andra, hans familj och skolkamraterna. Han är brunögd och boklig, väldigt olik hans föräldrar som är enkla arbetare som inte är utbildade eller har något större intresse av böcker och liknande. Simon påverkas då genom att känna sig utanför. Trots att han inte har en aning om hemligheten undrar han därför varför han, just han, är så olik från alla runt omkring honom. Erik och Karin försöker hålla hemligheten undan från Simon och omvärlden, just pga händelseförloppen i Tyskland då hans riktiga far är en Jude från Tyskland och modern en släkting till Erik. Dem har försökt skydda Simon så länge. När Simon får reda på hur det ligger till blev han arg och vill veta vad som stod i brevet skrivet på tyska. Karin vill berätta om hur dem tog in honom och hur han blev deras egen son i sammanband med Simons utbrott. De vill förklara sig själva.
Simon har fått små aningar, men han vet inte hela sanningen. När han tillslut får reda på sanningen så var det självklart. Han kunde lägga ihop pusselbitarna. "Då visste Simon att allting var sant: - Jag minns ett telefonsamtal då på våren 1940. Jag hörde dig säga att någon måste bränna ett brev." s. 142 " - Varför har ni ingenting sagt? De talade i munnen på varandra, det smygande judehatet, nazismen , tyskarna som satt i Norge och letade rätt op judar i andra och tredje led." s. 142 Simon frågar sina föräldrar om han ska vara tacksam, ännu mer tacksam s.143 Han är chockad men ändå har han alltid något vetat.
Han spelar lite musik och sen går han och lägger sig.
Karin och Erik förklarar att de hållt Simons bakgrund hemlig på grund av de rådande samhällsklimatet, med nazismen och judehatet, och att de ville skydda Simon. Simon reagerar genom att bli arg, men samtidigt verkar det vara tröstande för honom, då han i hela sitt liv känt sig väldigt annorlunda. Att Karin och Erik inte är hans biologiska föräldrar legitimerar dessa känslor, vilket säkert är en slags lättnad. Simon säger själv: "Då behöver jag inte vara lika duktig som du?" (s. 143), till Erik, vars förväntningar han inte tyckt sig kunna leva upp till. Faktumetet att detta blivit en hemlighet beror nog även mycket på tiden romanen utspelas. Att inte leva upp till den normativa familjebilden på den tiden var en skam som helst skulle döljas: "det var en skam där på landet och vi hade lovat Inga att ingen skulle få veta" (s.142)
Karin ochh Erik berättar inte för att de inte ville att någon skulle veta i rädsla om att Simon skulle kunna beslagtas. Det finns en rädsla om att han inte skulle accepteras av samhället som jude, så därför känner de att det är säkrast att inte berätta. 1940 ringde Erik till Inga för att be henne att bränna brevet från Simons tyska pappa (vilket säger att Simon är jude), men Inga väljer att inte bränna brevet som Simon sedan får senare i boken.
SvaraRaderaSimon känner sig väldigt olik sina föräldrar och att han itne riktigt hör hemma där, han känner även som att något frånhålls honom
Man kan tänka att Karin & Erik känner sig lättade men ändå skuldsamma för att de inte sagt något men kanske framför allt rädda att något hemskt ska hända.
Reaktionerna: Simon blir först väldigt arg och frustrerad. Varför har de inte sagt något?
Ex. s. 147. läsaren får reda på att Erik lärde Simon att slåss för en anledning, för att kunna försvara sig själv (skedde samma dag som han blev kallad judesvin i skolan), i början av boken.
Simon känner sig annorlunda från alla andra, hans familj och skolkamraterna. Han är brunögd och boklig, väldigt olik hans föräldrar som är enkla arbetare som inte är utbildade eller har något större intresse av böcker och liknande. Simon påverkas då genom att känna sig utanför. Trots att han inte har en aning om hemligheten undrar han därför varför han, just han, är så olik från alla runt omkring honom. Erik och Karin försöker hålla hemligheten undan från Simon och omvärlden, just pga händelseförloppen i Tyskland då hans riktiga far är en Jude från Tyskland och modern en släkting till Erik. Dem har försökt skydda Simon så länge. När Simon får reda på hur det ligger till blev han arg och vill veta vad som stod i brevet skrivet på tyska. Karin vill berätta om hur dem tog in honom och hur han blev deras egen son i sammanband med Simons utbrott. De vill förklara sig själva.
SvaraRaderaSimon har fått små aningar, men han vet inte hela sanningen. När han tillslut får reda på sanningen så var det självklart. Han kunde lägga ihop pusselbitarna.
SvaraRadera"Då visste Simon att allting var sant: - Jag minns ett telefonsamtal då på våren 1940. Jag hörde dig säga att någon måste bränna ett brev." s. 142
" - Varför har ni ingenting sagt?
De talade i munnen på varandra, det smygande judehatet, nazismen , tyskarna som satt i Norge och letade rätt op judar i andra och tredje led." s. 142
Simon frågar sina föräldrar om han ska vara tacksam, ännu mer tacksam s.143
Han är chockad men ändå har han alltid något vetat.
Han spelar lite musik och sen går han och lägger sig.
Karin och Erik förklarar att de hållt Simons bakgrund hemlig på grund av de rådande samhällsklimatet, med nazismen och judehatet, och att de ville skydda Simon. Simon reagerar genom att bli arg, men samtidigt verkar det vara tröstande för honom, då han i hela sitt liv känt sig väldigt annorlunda. Att Karin och Erik inte är hans biologiska föräldrar legitimerar dessa känslor, vilket säkert är en slags lättnad. Simon säger själv: "Då behöver jag inte vara lika duktig som du?" (s. 143), till Erik, vars förväntningar han inte tyckt sig kunna leva upp till.
SvaraRaderaFaktumetet att detta blivit en hemlighet beror nog även mycket på tiden romanen utspelas. Att inte leva upp till den normativa familjebilden på den tiden var en skam som helst skulle döljas: "det var en skam där på landet och vi hade lovat Inga att ingen skulle få veta" (s.142)