torsdag 22 januari 2015

Genre - deckare???

Musselstranden har lånat många genretypiska drag från deckargenren, utan att för den skull vara en deckare. Vilka stildrag bidrar till den känslan? Vad motsäger att det är en deckare?

5 kommentarer:

  1. Alma, Emma & Olof26 januari 2015 kl. 14:37

    Författaren använder stildrag så som planteringar som när de säger att de har hittat Maja. Sen är det just att de är ett funnet lik som ger en känsla av en deckare. På sida 37 så hittar de ett kranium av en kvinna som kanske hette Kristina vilket bidrar till en mörkare stämning vilket ofta finns i deckare. Kan det vara samma Kristina som är den andra berättaren?

    SvaraRadera
  2. Markus, Arvid, Johanna, Andrea26 januari 2015 kl. 14:49

    Faktorer som bidrar till deckarkänslan:
    - Någon har dött, ett skelett hittas (20)
    - Det tillkallas polis (21)
    - Huvudpersonens yrke som forskare om folksagor känns som ett lite ”deckaraktigt” (30)
    - Skelettet verkar vara ifrån Kristina Lindäng, en kvinna som anmälts saknad för många år sedan (37). Detta kan tros vara samma Karin som den andra jagberättaren.
    - Överlag är det mycket tillbakablickar, vilket är vanligt i deckare
    - Att det finns två jag-berättare bidrar till att det finns en ökad spänning och osäkerhet över berättelsen.

    Faktorer som motverkar deckarkänslan:
    - Osäkert ifall dödsfallet är ett mord
    - Det är väldigt mycket vardagshistoria och mycket barn med
    - Polisen verkar inte vara 100% engagerad
    - De många tillbakablickarna verkar inte ha någon direkt koppling till skelettet, mer än att det hittas på en strand som huvudpersonen tidigare varit mycket på.
    - Svårt att se några direkt relevanta ledtrådar som kan användas för att lösa fallet.
    - Få potentiellta misstänkta karaktärer

    SvaraRadera
  3. Läsaren möts av en sorts intrig när familjen finner ett människokranium på deras semester. Dock, med tanke på att vi ännu inte vet om människokraniet är resultatet av att ett brott över huvud taget, är det svårt att påstå att 'brottet' har beskrivits genomförligt, vilket är en av de viktigare ingredienserna i en deckare.

    Det har hittills byggts upp en bakgrundsberättelse där relationer och personer har beskrivits genomförligt, vilket är en av grundpelarna i en deckare.

    Det faktum att Ulrikas kompis, Ann-maries, lillasyster försvann verkar ha någon sorts koppling till det denna incident, vilket får läsaren att reflektera över vad som egentligen hände med den här flickan. En kittlande tanke är att något sorts brott begåtts.

    SvaraRadera
  4. Hanna, Emma, Maja27 januari 2015 kl. 08:30

    Ett brott har begåtts, små pusselbitar som hela tiden faller på plats. Mystiken i tillbaka blickarna av vad som hände i Ulrikas barndom. Det uppkommer ledtrådar då och då som bidrar till bättre förståelse av vad som hänt/ska hända.
    Det är mycket fokus på bakgrundsberättelsen.
    Mycket plantering av onaturligt osammanhängande händelser.

    Plantering av brottets offer samt kopplingen mellan Ulrika och Kristina: "Vet ni vad det är för människa då?"
    "Inte helt säkert. Men ganska säkert.Det kan vara en kvinna som var efterlyst för många år sedan. Kristina Lindäng. Det var före min tid." (s.37)

    SvaraRadera
  5. Deckare drag:
    - brott begås
    - det uppkommer ledtrådar (sid. 37 när Ulrika nämner Maja i koppling till det upphittade skelettet)
    - det finns en bakgrundsberättelse som beskriver relationer, miljöer mm. (tillbakablickarna till sommrarna på kusten)
    - det finns en polis som ändå löser gåtan om vem skelettet hör till men utreder inte vidare
    - mysmiljö & begränsat antal människor som är inblandade

    Drag som visar på att det inte är en deckare:
    - ingen utredning
    - brottet är inte det enda som driver handlingen
    - huvudkaraktären är inte direkt kopplad till brottet

    SvaraRadera