Resonera kring berättelsens slut. I vilken känsla avslutas berättelsen?
Hur har Cecilia förändrats under berättelsens gång?
Hur ser du på Maritas roll?
Och på Gunillas?
I en tv-intervju påstod intervjuaren att det inte finns någon försoning i Majgull Axelssons romaner. Författaren höll inte med! Vad tycker du?
Cecilia går från att vara en välorganiserad diplomat till en psykiskt instabil person som måste ha hemhjälp (Gunilla). Hennes starka karaktär tärs ner till grunden och allt hon stod för förtinar. Man kan se det som att Cecilia blir Gunillas "nya patient", tar efter sin mamma.
SvaraRaderaKänslan i slutet är väldigt tragisk och tom, väldigt negativ och dov. Badrummet som förut beskrivits som "fint" känns nu väldigt mörkt och nästan lite förfallet.
Grupp 1 -
SvaraRaderaResonera kring berättelsens slut. I vilken känsla avslutas berättelsen?¨- Gunilla och Cecilia försonas något, det känns som Cecilia nu kommer bli frisk och få hjälp, Gunilla släpper gammalt groll och ser till Cecilias bästa.
Hur har Cecilia förändrats under berättelsens gång? - Håller upp en fasad, tillslut brister allt, hon är väldigt "stark" i början av sin karriär som diplomat men verkar sedan brytas ner av både missfall och hennes man. Hon börjar om som sekreterare på ambassaden och försöker jobba sig uppåt, nu är hon egocentrisk och nästintill elak, som när hon lämnar dolores med nognog istället för att fortätta springa. "Nutid" är hon något mentalt instabil, hon är tjänstledig enligt utsago för att ta hand om sin fru, men man får känslan av att hon är tjänstledig också pga sin mentala status. Hon blir därför bara svagare och svagare under bokens gång.
Hur ser du på Maritas roll? - Marita är den Cecilia berättar allt för, Marita får Cecila att minnas. på sida 346 säger cecilia "Jag sprang i en evighet, Marita", som att Marita är med, dock är det ingen dialog utan Cecilia säger detta i berättelsen.
Och på Gunillas? - Gunilla har funnits till som omhändertagande, men beskrivs hela tiden i boken som elak och dömande, men ju mer man läser desto mer inser man att hon nog menar väl, det är Cecilia som har något agg och dömer henne!
Berättelsen avslutas in en ganska förtvivlat, förvirrat, men också lugnande känsla. I och med dush-scenen, då Gunilla hittar Cecilia med en stålborste, förtvivlat försöka skrubba bort smuts så är det egentligen ändå gången då Cecilia visar för någon annan hur hon mår. Att hon är psykiskt instabil.
SvaraRaderaMaritas roll är egentligen den att det tvingar Cecilia att komma ihåg, då hon verkar vilja repetera händelsen för att kunna berätta för Marita senare. Detta är också på det sätt som man kan anse att Cecilia försonas med sitt förflutna genom att bestämma sig för att minnas, vilket hon då gör för att kunna berätta allt för Marita.
Man kan alltså säga att Cecilia försonas med sitt förflutna genom att låta sig själv minnas. Men också att Omgivningen försonas med Cecilia genom att få se hennes psykiskt sjuka sida.
Cecilia tar ett första steg till försoning med sig i slutet av romanen. Genom att våga möta vad hon upplevt kan hon börja processera det hon genomgått och de svåra känslor hon kämpat med i samband med det. Kanske är det nödvändigt för henne att bryta ihop för att sedan kunna börja om på nytt. I och med att Gunilla kommer in i slutet och tar hand om Cecilia finns det ändå hopp om att Cecilia ska kunna göra just det. Hon är inte ensam - det finns någon som försöker nå fram till henne.
SvaraRaderaCecilia verkar bli ärligare mot sig själv och sin omgivning mot slutet. Till en början är hon mycket diplomatisk, och förnekar på sätt och vis sina känslor för sig jsjälv.
Marita är aldrig direkt närvarande, men hon öppnar upp för Cecilia att berätta sin historia. Faktumet att historien vänder sig till Marita visar på att Marita ändå har stor betydelse för Cecilia, och även att hon kanske varit Cecilias enda riktiga vän.
Vi anser att boken avslutas med en hoppfull känsla, då Cecilia nu äntligen har släppt ut sina tankar och känslor och att Gunilla nu förstår hennes situation, och kommer ta hand om henne.
SvaraRaderaCecilia har under en längre period hållit sina tankar inom sig, genom berättelsens gång byggs hennes känslor upp inifrån för att sedan explodera och Cecilia öppnar sig för omvärlden.
Marita är ett verktyg för författaren att få fram Cecilias historia, hon är så nära men ändå så långt borta.
Gunilla är en ganska neutral personlighet, hennes roll kan vara att dra ner Cecilia på jorden samt hela berättelsen. Hon är på ett sätt en anknytning till nutidens Nässjö.
Vi anser att det finns en försoning då Cecilia äntligen kan släppa ut sina tankar och att Gunilla kommer för att ta hand om henne känns som att en dörr öppnas.
I vilken känsla avslutas berättelsen?
SvaraRaderaUppgivenhet, skam, desperation, skuldkänslor, lite försoning, tror inte det är helt kört – kommit till en slutsats ”Om jag bara duschar tillräckligt ofta…” sid. 354.
Hur har Cecilia förändrats under berättelsens gång?
Öppnat upp sig mycket, gått från förnekelse, inte lika stängd – boken hennes bearbetningsprocess.
Hur ser du på Maritas roll?
Pratar med sig själv när hon var lycklig då hon tänker på Marita; Marita är inte med i boken så mycket i egentlig person men hjälper Cecilia att bearbeta hela berättelsen då hon säger ”Du” på flertal ställen.
Marita; hatkärlek till Cecilia. Marita är den som tryckt ner Cecilia och Cecilia vill inte hålla sig bättre än någon annan: ”Jag är alltid Pisslisa och därför får jag inte framträda mig som bättre än någon annan”. Marita vill vara rik – ha ”makt” – medan Cecilia vill ha ett lite enklare liv möjligtvis.
Och på Gunillas?
Representerar de ”jobbiga” i Nässjö. Kanske att hon i början känner förakt för allt detta, att vara i Nässjö etc. Men att hon i slutet av boken börjar inse att hon måste ta itu med allt detta? Hon visar många tecken på att inte vara svag – kanske stoltheten att stoltheten är överväldigande i början av boken men att hon sedan ”give in” och låter sig själv bli omhändertagen.
Författaren höll inte med! Vad tycker du?
”Jag luktar inte så illa längre” p. 364. Börjar försonas; om jag gör detta så kommer jag att en gång kunna försonas med mitt öde.
Majgulll använder sig av korta stycken för att förvirra läsaren, förvirra läsaren lika mycket som Cecillia är.
SvaraRaderaHon är själsligt smutsig och har PTSD, hon blir även väldigt galen när det hoppar mellan tiderna (dåtid till nutid) t.e.x nu ska jag berätta för er hur det var när jag och...
Aldrig någon riktig förklaring varför Cecillia lämnar Dolores förutom att det är tungt, hon kan inte andas och måste rädda sig själv och då när hennes överlevnadsinstinkter rycker in och tar över hennes moderskap, då släpper hon taget. ''Dock: i en annan mening träffade ändå skottet.'' s. 344
Marita är hennes enda kompis, inte säkert om hon ens är närvarande med tanke på att de inte talat på minst 20 år. Det är dock ändå en ''vän'' som hon är i behov av för att samtala med och dela med sig till. Man skulle kunna tolka hela boken som ett långt samtal till en inre vän, som då skulle kunna vara Marita.
Cecillia visar sitt yttre skal mot läsaren också genom hela boken. Inte förrän slutet av boken som läsaren verkligen förstår hur förstörd hon verkligen är. T.ex. hur hon hanterar stressen, städar. Att Cecillia tappar synen kan vara tolkas en symbol för att hon inte vill se sin verklighet.