Närläs ett stycke och ge en bild av hur författaren använder språket som verktyg.
Fundera över ordval och stilnivå, ordklasser, meningsbyggnad och syntax, eventuella brott mot språknormer och stilmedel som rytm och rim och bildspråk.
Stycke 1: Sidan 122-123
Stycke 2: Sidan 203-204
Stycke 3: Sidan 249- (överst 250) 251 (Nognog-taggtråd)
Stycke 4: Sidan 273 ("Titta)- 274 (på gatan)
Grupp III
SvaraRaderaS.249
Hon använder konsekvens för att länka samma saker. Man reagerar över att hon återupprepar sig. Det känns som at det är någonting viktigt som hon får fram. De korta meningsbyggnaderna känns väldigt specifika och är inte så vanliga i resten av romanen. När hon börjar med ordet ”Jo” så får det en att stanna till och man får en känsla av att det som .
s.251
Det är många långa beskrivande meningar och det matar på onomatopoetiska uttryck. Sista mening är dock lika kort som meningarna i förra stycket, kanske för att länka tillbaka till det tidigare viktiga och allvarliga stycket. Hon använder liknelser. ”Det var ett ljud vasst som taggtråd” är en liknelse.
Ordvalen i stycket är valda så att man utifrån detta stycke får en normal och vanlig bild av Venus från Gottlösa och det känns lite långsamt, innan man får reda på att hon har tagit Shellsnäckan, och då känns det som att det går snabbare, genom kortare meningar och utrop så som "tattare" och "kärring".
SvaraRaderaFolket som samlas för att kolla vad Venus har gjort kallas genom en metafor för "flocken". Språket i stycket är ganska lätt. Meningsuppbyggnad får det att kännas som att det går först långsamt sen fort för att igen återgå till att gå långsamt.
Språk och Stil grupp 1 stycke 1 s. 122-23
SvaraRaderaFörfattarens språk är varierande, det märks tydligt när det är Cecilia som talar eller tänker eftersom denna karaktär använder sig något mer formellt språk än övriga.
Nog Nog används som provokation för Cecilia, hon svarar starkt på hans frågor- vägrar.
Meningsbyggnaden blir kortare i takt med att konflikten stegras mellan Cecilia och Nog Nog, vilket får en effekt av att situationen blir mer stressad och spänd i detta fall.
Använder adjektiv ibland för att förstärka verbens betydelse, ibland för att besrkiva miljöer mer ingående och ge känsla samt atmosfär.
Brott mot språknorm: söndagstyst (s.123)
Liknelse: Lyssnar vaksamt som ett djur
Upprepningar: vill, vägra kontraster
Besjälar tanken: ”min tanke gör en stor och skicklig omväg”
Dialog med direkt anföring ('' ''Hallå'', säger Katarina Söderberg.'' S.203) och mycket talspråk med finare ord.
SvaraRaderaGammaldags/fint språk (von oben istället för överlägsen, bådadera)
Språket speglar personen, Cecillia, som diplomat. Hon anstränger sig för att framstå som diplomat, genom att använda fina ord. ''Jag blir trött i tungan av att ljuga så mycket.'' s.204.
Syntax:
SvaraRaderaBlandar korta och långa; ”Men jag vägrar. Jag vägrar. Jag vägrar.” (sid 122)
Direkt anföring
Alliteration:
”mörka minnet i mitten av mitt jag” sid 123
Metafor:
”blodtunga arm”
”bära någon annans minne”
”Helg” – hennes sinnesstämning (”I mitt rum är det helg” bl. a.)
”Min tanke gör en stor och skicklig omväg kring det mörka minnet i mitten av mitt jag” sid 123
Bildspråk:
”mamman och hundarna, gatan och hungern…” sid 122
Förtydligande:
”Jag vägrar. Jag vägrar. Jag vägrar”
Anafor:
Ni vill inte höra, ni vill inte se” etc. sid 122
Liknelser:
”lyssnar vaksamt som ett djur” sid 122
Sidan 249-250: Ordval:författarinna använder sig av väldigt kraftiga ord (se: hat, våld, död) vilket gör att allvaret i det hela förstärks. Att "allvaret" i orden trappas upp (slummen blir hat blir våld blir död) gör att man blir som successivt meddragen i det korta stycket. Korta och koncisa meningar. Språknorms-brott: "Jo." är ingen vanlig eller i mångas ögon korrekt mening. Denna korta och något avvikande mening gör att man som läser stannar upp och blir som förberedd på att berättarjaget ska förklara en tes/åsikt. "Jo" kan också ses som att åsikten som ska framföras är i motsatts till någons annans åsikt och att den inte är det allmäna åsikten. Det förstärker alltså känslan av att det som ska komma är något som är berättarens personliga åsikt. Författaren återanvänder ord såsom hat och våld i meningar efter varandra detta skapar en stark rytm vilken förstärker budskapet och åsikten som framförs då det gör att det korta stycket fastnar mer hos läsaren
SvaraRaderaSidan 251: Mycket adjektiv, vilket förstärker stämningen och känslan i rummet. Författarinnan väljer att ha med mycket hårda ord, (vassa, skuggor, tvingade) vilket förstärker det olustiga och mörka i situationen. Långa meningar och mycket beskrivningar gör att tiden går långsammar, och att man därmed uppfattar situationen som mer betydelsefull. Att författarinna saktar ner tiden gör att allvaret i stunden förstärks, iom att det känns som om tiden stannar upp och personerna håller andan. På sista raden finns en liknelse (som vass taggtråd) vilken blir som en sammanfattning på hela stycket som ämnar att beskriva NogNogs röst. Rätt tidigt i stycket finns meningen "ett ljud med vassa kanter". Detta är en sinnesanalogi (ett ljud har egentligen inte vassa kanter trots att det beskrivs så här).
Stycke 4:
SvaraRaderaLånga meningar inkluderas i stycket. Samtidigt som det växlas med dialoger som är väldigt korta. Dialogerna är korta för att öka hastigheten av det som händer. Långa beskrivande meningar för att få med mycket beskrivningar på en och samma gång. I dialogen är det väldigt mycket talspråk, medan beskrivningarna har en bättre stilnivå.
Shellsnäckan är inget direkt svenskt ord, men alla vet vad man pratar om.
Korven symboliserar skillnaden i "pengar" mellan Cecilia och Marita.
Rännstenen och frälsningsarmén, gammaldags klang.
Det syns att hon är sparsam med adjektiven.
Stycke 1 - s. 203-204
SvaraRaderaHelt och hållet dialog i direkt anföring. Majoriteten av meningarna börjar med orden: Ah, Mmm, jaså m.m. vilket ger en ganska eftertänksam känsla. I slutet förklaras denna eftertänksamhet, då Cecilia säger att hon "blir trött i tungan av att ljuga på mycket." vilket kan visa på att Cecilia måste tänka efter innan hon svarar, så att det passar i lögnen.
Det enda som inte är dialog är när miljön och känslan lite beskrivs, detta då Cecilia tar upp o ner kaffekoppen eller när intervjuaren sätter pennan i munnen. Detta blir som scenanvisningar som sätter en känsla. Det blir en lite mer lugn stämning men även detta förstärker eftertänksamheten, då Cecilia verkar vilja ta lite tankepauser då och då.
Det finns ellipser på två ställen (alltså 3 punkter ...). I kontrast till det långsamma tempot skapat av den eftertänksamma känslan så känns ellipserna som något som ökar tempot, då det känns som att de använts för att visa att personen blivit avbruten.
Därför kan man säga att tempot i texten är något varierande, även om det går fort i och med att det är en dialog.
Det känns också som att intervjuaren är ute efter några andra svar, hon fiskar lite under ytan på svaren som Cecilia ger. Men diplomat Cecilia svarar tydligt, med sin lögn som man kan tänka sig att familjen valt att visa utåt.